Bettans Blogg

Bettans Blogg

Om bloggen

Lite tankar och funderingar som dyker upp.

Det började...

JANUARI 2017Posted by Bettan Tue, January 03, 2017 20:00:53

Det började på torsdagen före julafton. Jag vaknade tidigt på morgonen och hade ont i höger tå och fot. Jag trodde att jag under natten hade fastnat med foten mellan sängen och bokhyllan som står mot fotändan på sängen. Det har hänt en gång förut att jag vaknat av att stortån fastnat i springan där.

På fredagen var foten värre. Lite mer smärtstillande så skulle det nog bli bra. I alla fall så for vi ut för att köpa julklappar till de små. Vi hade fått tips på saker. Första anhalten var till leksaksaffären. Jag tog en korgvagn att ha som stöd och linkade mig fram. Här, en dinosaurie, jösses 999:-, nä, det har vi inte råd med. Vi fick se en mycket billigare 399:-, den tog vi. Så var det dockkläder till Skrållan. Oj, bara 2 bedrövliga dufflar kvar, nä, de var inte värda att köpa för 179:50. Jag stapplade vidare med korgvagnen. Torsten såg ett pussel till minstingen och tog det. Nu var värken i tån outhärdlig. Vi betalade och jag haltade fram till bilen på parkeringen.

Torsten körde till Ö&B och Rusta. Jag satt kvar i bilen medan Torsten stegade in till båda affärerna. Han hittade en mjukishäst från den senaste populära barnserien. Kommer inte ihåg vad den heter. Sedan en lekmatta och några filmer och papper och snören till att slå in paketen. Vi vuxna skulle köpa en julklapp för 100:- var och som skulle passa alla. Torsten hittade en popcornmaskin och ett handduks set som han köpte.

Julafton firade vi hos Robert och Jeanette tillsammans med barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Min fot värkte så Torsten körde bilen ända fram till porten så att jag inte skulle behöva gå den långa biten från parkeringen.

Det var så trevligt. Mycket god mat som man som vanligt åt för mycket av. Vovvarna fick vara i deras sovrum medan det fanns mat på bordet. De gnällde en liten stund bakom dörren men tystnade snart. Vi åt och åt, skrattade åt alla tokerier och småttingarna som var så härliga.

Klart att vi såg Kalle Anka. Efter Kalle delade barnen ut julklapparna med hjälp av mammorna. Plötsligt dök det upp en tomte med mera julklappar, oj, oj, oj vad överraskande. Rissa och Puppy skötte sig så bra att barnen inte var så rädda för dem. Kul!

Natten till juldagen kunde jag inte sova långa stunder för värken. Foten och benet hade svullnat ännu mer. Tån var röd och tjock och ond och tog jag på den gjorde det väldigt ont. Kl. 7 på morgonen gjorde vi oss iordning och for till akuten. Där tog de blodprover, EKG och blodtryck. Vi fick vänta på provsvaren och klockan var nästan 12 innan vi kunde åka hem. Jag hade gikt i tåleden. Jag fick medicin för det.

Annandagen hade det andra benet också svullnat. Benen och fötterna var jämtjocka och det spände och gjorde ont när jag gick.

Nästa dag var vanlig vardag så jag ringde Vårdcentralen och fick tala med mottagningssköterskan som i sin tur talade med läkaren. Han rekommenderade att jag skulle sluta ta medicinen.
Jag ringde medicinmottagningen och talade med sköterskan som i sin tur skulle tala med deras läkare. Hon ringde upp och sa att jag skulle åka till akuten igen för de ville se hur jag såg ut. De tog blodprover igen och EKG och blodtryck. Vi fick vänta på svaren. Det var en rar kvinnlig läkare som undersökte mig. Hon sa att hon skulle prata med sin chef och komma tillbaka. Båda kom och hennes chef var en man och han sa att det var en biverkning av medicinen och att jag skulle sluta med den. Om värken skulle bli outhärdlig skulle jag höra av mig för det fanns två mediciner som man inte gav i första hand en var för malaria. Han berättade att jag skulle undvika antiinflammatoriska behandlingar för jag fick sådana här biverkningar av dem. Så pekade han på mina påsar under ögonen och frågade om jag åt enalpril för blodtrycket och den medicinen kunde ge denna biverkning. Han sa att jag skulle kontakta vårdcentralen för att få en annan medicin. Sedan skulle jag öka med en till tablett av den urindrivande medicinen och inte dricka mer än 1.5 liter vätska om dagen. Jag skulle också väga mig varje dag för att se att jag minskade i vikt.

Nästa dag ringde jag vårdcentralen igen och det var samma sköterska som jag talat med förut. Jag fick komma på akut tid kl11. Precis när vi skyndsamt gjort oss i ordning för att åka ringde sköterskan att det rört ihop sig och undrade om jag kunde komma kl.13 i stället. Så klart.

Det var en annan läkare än den jag brukar ha. Han tog blodtryck och läste i journalen vad provsvaren visade och sa att jag hade för lågt blodvärde. Jag skulle komma tidigt på morgon på måndag och vara fastande för att ta prover. Sedan skrev han ut annan blodtrycksmedicin och järntabletter och pulver som ska lösas upp i vatten om jag blir hård i magen för det kunde man bli av denna medicin. Sedan sa han att jag skulle ta avföringsprov i tre dagar och komma med till lab. och jag skulle beställa en ny tid för återbesök omkring den 10:e-11:e jan. Sköterskan gav mig rör till avföringsproverna och ny tid. Det fanns ingen tid förrän den 16:e jan så jag fick ta den.

Det ska jämt vara någonting. Förra året hade jag nyss gjort en så kallad ballongsprängning och kunde inte vara med på julafton för barnbarn och barnbarnsbarn var förkylda. Läkaren på Akademiska sa att jag skulle vara försiktig och undvika sjuka människor. Dessutom mådde jag inte bra. Jag är så himla trött på att jämt inte må bra och ha denna värk i ryggen.

Torsten har varit trött och orkeslös i flera dagar. Han trodde att han fått lunginflammation igen. Han fick komma in på akut tid samtidigt då jag tog proverna. Hans prover visade att det inte var lunginflammation. Det ska göras en utredning på honom igen för det kanske har med hjärtat att göra. Men det var ont om läkartider så han får komma först i början av februari.



  • Comments(3)//bettan.lojdstrom.se/#post281